Särskild

Nene Ormes uppföljare till Udda verklighet: Särskild tar vid ett par månader efter det att Udda verklighet slutar. Uddas vän Daniel lider fortfarande av sviterna efter de hemska upplevelser han haft på grund av Uddas drömmar. Mestadels bor han hos Udda för att slippa sina egna mardrömmar och för att känna sig trygg.

Udda har inte drömt på ett tag men så plötsligt är drömmarna tillbaka. Uppjagad och i jakt på svar beger sig Udda till sin vän hamnskiftaren Hemming för att berätta om sina drömmar, men även för att få hjälp med att tyda dem. Hemming råder henne att uppsöka Oraklet. En kvinna med tjänarinnor som bor i toppen av Turning Torso. Det rör sig i leden bland de sära och snart börjar festivalen i Malmö. En festival då de sära kan träffas för att jaga, slåss och roa sig utan risk för att bli upptäckta. Men i skuggorna ruvar de sära som vill göra sig av med alla drömmare en gång för alla. 

Nene Ormes Särskild känns på många sätt som en typisk bok nummer två. Där finns en del längre transportsträckor och en oförlöst känsla av att ”någonting” ska hända. Men just detta ”någonting” måste förbli oförlöst om det ska kunna bli en fortsättning.

Till en början upplever jag denna oförlösta känsla i kombination med transportsträckorna som djupt frustrerande, men snart vaggas jag in i en skön lunk där Ormes tar mig med till ett annat Malmö. De säras Malmö under festivalen. Jag gillar framförallt att huvudpersonen Udda inte styr handlingen. Saker sker runt henne och hon strävar efter att få rätsida på saker och ting, men oftast kan hon inte påverka hur de olika händelserna som hon ser i sina drömmar utvecklar sig.

Särskild är en värdig uppföljare till Udda verklighet. Nene Ormes språk känns säkrare och vissa passager läser jag om flera gånger, för att uppleva den svindlande känslan av ett annat liv som pågår vid sidan av oss ordinära.

Mig veterligen har inte Ormes utlovat en tredje del i serien, men om hon bestämmer sig för det återvänder jag gärna till Uddas Malmö och de fantastiska karaktärer som befolkar staden.

De dödas strand

I De dödas strand återvänder Carrie Ryan till den plats där hon lämnade huvudpersonen Mary, efter det att hon flytt ur De vassa tändernas skog och undkommit De oheliga. 

Ett tiotal år har passerat och Mary lever med sin dotter Gabry i en fyr i en gammal turiststad vid namn Vista. Marys främsta uppgift är att ”städa” stranden från De oheliga som sköljts upp på stranden efter att tidvattnet vänt.

En natt följer Gabry med några kompisar när de klättrar över den barriär som omger Vista. Barriären patrulleras dygnet runt av stadens milismän och är det enda som skyddar stadens innevånare från de mudos (De oheliga) som kretsar runt staden. Trots att det är straffbart att klättra över barriären på eget bevåg, bestämmer sig gänget för att klättra över och besöka en intilliggande nöjespark.

Denna lilla till synes oskyldiga händelse blir upptakten till en kedja med händelser som till sist tvingar Gabry att lämna Vista. Utan mor och utan många av sina vänner är hon tvungen att bege sig in i De vassa tändernas skog för att söka sitt ursprung.

De dödas strand känns på många sätt som en typisk andrabok. Samtidigt som man får följa Mary, den första bokens huvudperson utvecklar Ryan handlingen en aning genom att blanda in Marys dotter i berättelsen. Vissa passager i De dödas strand som utspelar sig på stigarna i skogen, känns småtrista och enbart som upprepningar av del ett i serien. Samtidigt jobbar Ryan hårt för att fördjupa läsarens förståelsen av det intrikata system med inhägnade stigar som sträcker sig genom den gigantiska skogen kallad De vassa tändernas skog. Kunskap som länge legat dold av de Systrar som härskade oinskränkt i den by där Mary växte upp.

Den del av boken som imponerar mig mest är den om Gabrys sökande efter kärlek. Ett sökande som på många sätt känns tonårsaktigt, men samtidigt väldigt urmänskligt i en värld omgiven av död.

Udda Verklighet

Udda har länge plågats av sina (mar)drömmar som känns väldigt verkliga och alltid får henne att vakna upp skrikande. När hennes goda vän Daniel bestämmer sig för att undersöka om huruvida Uddas drömmar är verkliga, inträffar saker som varken Udda eller Daniel kunnat förutse. Både Turning Torso och Malmös järnvägsstation kommer att spela avgörande roller i deras jakt på sanningen om Uddas mystiska drömmar. 

Udda verklighet är Nene Ormes debut; en sjusärdeles bra sådan. 

På vissa punkter känner jag att det brister: några personteckningar känns svaga och en vändning mot slutet känns icke trovärdig. Trots detta anser jag att Udda verklighet är en kompetent och lovande debut. Tänk Alice i Underlandet gifter sig med Neverwhere i Malmö och du har Udda verklighet.

Just Neverwhere är ett verk jag håller högt inom genren urban fantasy. Mig veterligen var Gaiman bland de första att slå ihop fantasyns värld med stadens (rätta mig gärna om jag har fel!). Någonting spännande händer när en författare plockar ur en företeelse ur sitt rätta sammanhang och slänger i det i ett annat. Den första Terminator-filmen borde väl förövrigt också räknas till urban fantasy (eller urban sci-fi?)

Ormes har skrivit Udda verklighet i korta snabba kapitel som ger berättelsen ett skönt driv. Ett bra val. Så är även den kongeniala titeln på denna bok. Huvudrollsinnehavaren Uddas verklighet är udda samtidigt som det är just Uddas verklighet. Längesen jag läste en bok där enbart titeln får mig att dra på smilbanden.

Nene Ormes jobbar på SF-bokhandeln i Malmö och skriver just nu på uppföljaren till Udda verklighet. En uppföljare som jag ser fram emot. Med en sådan arbetsplats lär det knappast saknas inspiration.