Visar inlägg med etikett Sara Bergmark Elfgren. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sara Bergmark Elfgren. Visa alla inlägg

tisdag 25 februari 2014

Nyckeln

Nyckeln är den avslutande delen i Engelsfors-trilogin. 
   Jag har förut skrivit om både del ett: Cirkeln och del två: Eld.
   Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg har varit tydliga i sina signaler och berättat att detta verkligen är den avslutande boken i serien (trilogier har genom historien svällt ut till både fyra och fem böcker...). Det känns därför logiskt och skönt att de lämnar Engelsfors-scenen med stil och levererar en 813 sidor tjock avslutning.
   Det tog mig att tag att återknyta bekantskapen med Linnéa, Anna-Karin, Vanessa och alla de andra häxorna. 
   I del två av serien fick de bland annat kämpa mot anhängarna till den sekt-lika sammanslutningen Positiva Engelsfors.
   Till en början är allt normalt men ganska snart står det klart att apokalypsen närmar sig och de sju utvalda är de som ska stoppa den. Tre av de sju utvalda är dock döda vilket gör det svårt att fullborda cirkeln. Just precis när saker och ting börjar få rätsida dyker Rådet upp och hävdar att de har en egen Cirkel som ska stoppa apokalypsen. Och mitt i allt detta pågår fortfarande tjejernas liv med pojkvänner, flickvänner och skröpliga släktingar. 
   Lika rörigt som livet självt...
   Nyckeln är otroligt välskriven! Inte en enda gång hakar svenskläraren i mig upp sig på språket. Den är även ett utmärkt exempel på att det faktiskt går att blanda fiktion och verklighet utan att det känns corny. Till exempel känns Vanessas och Linnéas kärleksrelation i allra högsta grad levande. Och det i en bok där folk blir osynliga och skjuter eldbollar.
   Jag tar av min hatt och bugar djupt inför denna välskrivna och värdiga avslutning på Engelsfors-trilogin. Tack Mats och Sara!

lördag 6 april 2013

Berättelser från Engelsfors

Så dök den till sist upp i brevlådan, från skaparna av Cirkeln och Eld tillsammans med några av Sveriges skarpaste serietecknare: Berättelser från Engelsfors. En liten munsbit att sluka i väntan på den tredje delen av Engelsfors-trilogin.
   Har verkligen försökt att sänka förväntningarna på detta seriealbum. Det gör så ont när jag bygger luftslott och de sen kollapsar. Men Cirkeln var ju så bra... och Eld var ju så bra... då bara måste ju Berättelser från Engelsfors också vara bra... eller?
   Svaret på frågan är ja, ja och åter ja! Det är ett snyggt och tätt seriealbum som de fem skaparna presenterar. Tillsammans kompletterar de varandra ypperligt. Läsningen verkligen andas kvalité rakt igenom. 
   Utan att avslöja handlingen alltför mycket gillar jag valet att låta Mona Månstråle vara ett nav genom hela berättelsen, samt låta hennes Tarot-kortlek utgöra kapitelavdelare.
   Mest gillar jag Karl Johnssons kapitel om Minoo. Suggestivt och ödsligt avslöjas i det kapitlet lite om vad som komma skall.
   Berättelser från Engelsfors ger mig mersmak och gör min längtan till Nyckeln än större. Men som det så vackert heter: den som väntar på något gott...

onsdag 3 oktober 2012

Bokmässan 2012

Efter att ha äntrat ett tidigt morgontåg från Stockholm, anlände jag till Göteborg lagom till lunch. Som sann världsvan Stockholmare trodde jag att Bokmässan skulle ligga en bit utanför centrum. Blev därför inte förvånad när jag blev hänvisad till en spårvagn som skulle ta mig en bit från stadskärnan. Väl på spårvagnen insåg jag att jag hoppat i galen tunna och bytte till rätt linje en bit utanför city. Fortfarande glad (bland annat på grund av nyinköpt iPhone 5... pill, pill).
   Kom så till sist fram till (den centralt belägna) Bokmässan där far mötte upp mig efter incheckning av ytterkläder och packning. Han bjöd därefter på den absolut största räkmacka jag någonsin sett. Himmelskt god efter lång tågresa och spartansk frukost. Den spelade förmodligen i samma liga som den legendariska räkmacka som serveras i Gothia Towers.
   Därefter var det dags att inta golvet. Från början var min intention att gå på många betalseminarier OCH hinna besöka montrarna. Men efter att ha läst mässkatalogen insåg jag att besöka montrarna och lyssna på gratisseminarier i och runt omkring dessa montrar skulle duga gott.
   Sagt och gjort. Lite lagom mosig i huvudet (efter att ha köat utanför en Telia-butik natten innan) begav jag mig ut på mässgolvet, insöp atmosfären, pratade med trevliga förläggare och bara njöt. Så stort och så oöverblickbart och fullständigt underbart!
   Träffade bland annat Magnus Bäckberg och Mattias Nykvist som startat det spännande  förlaget Pintxo.
   I deras monter träffade jag även dessa sköna herrar som skrivit en bok om sig själva.

Mister Bister och Kent Agent

Fredagen gick i mosighetens tecken och jag gjorde nog ett klassiskt nybörjarmisstag när jag bara gled runt i flera timmar. Väldigt skönt på många sätt. Men också frustrerande när jag senare insåg hur många grymma seminarier jag missat.
   Mötte upp mor och far strax innan stängningsdags och vandrade bort till min svågers föräldrar där vi skulle bo över natten. Det serverades goda kronärtskockor, fisk och sedan kaffe på maten. Tack A L och B!
   Klockan 23.00 gick mina ögon i kors mer än vanligt och jag kröp till kojs. Vaknade 9 timmar senare mitt i en enda röra av telefon, bok och tidningar. Uppenbarligen tröttare än vanligt.
   Dagen därpå intog jag tillsammans med värdparet och mina föräldrar en lyxig frukost, samtidigt jag följde mina värdars råd om att strukturera dagen genom att lusläsa bokmässetidningen och ringa in intressanta seminarier bland montrarna.
   Färdigäten och glad skjutsade min far ner mig till stationen för att dumpa min packning i ett förvaringsskåp. Smidigt inför den stundande hemresan.
   Sen inleddes dag två. Och vilken inledning sen. Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg pratade en stund om Cirkeln och Eld inför en hyfsat stor skara besökare. Jag gillar deras böcker skarpt och njöt mycket av seminariet.

Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

På väg bort från Mats och Saras seminarium möttes jag plötsligt av en stor hop människor som skrattade och tittade på en minimal scen med en cool ung man iklädd en lilla trollkarlshatt. Det var givetvis Carl-Einar Häckner som körde ett kort trollerinummer innan han skulle signera sin bok. 
   Utan att riktigt veta varför ställde jag mig i signeringskön, köpte Häckners bok och fick hans autograf. Carl-Einar Häckners bok blev faktiskt den enda jag inhandlade till mig själv under mässan. Där fanns så många underbara böcker men de får vänta tills jag bantat ner "Att läsa-hyllan".

Carl-Einar Häckner trollar.





Efter en trevlig stund hos Herr Häckner hade det blivit dags för ett av de seminarier jag sett mest fram emot. Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren, Kim W. Andersson, Karl Johnsson och Lina Neidestam skulle presentera ett hemligt projekt på Seriescenen. Utan att vara Sherlock Holmes hade jag nog räknat ut vad de skulle presentera, men skisserna och upplägget förvånade mig.
   Som väntat var det hemliga projektet ett seriealbum vid namn Berättelser från Engelsfors som kommer ut 2 april 2013. Mats och Sara har skrivit manus, men Kim, Lina och Karl har också bidragit till manuset samt givetvis tecknat serierna. Ser fram emot att få läsa vad de kokat ihop.

Lina Neidestam, Kim W. Andersson, Karl Johnsson, Fabian Göranson, Sara Bergmark Elfgren och Mats Standberg

Omslaget till serien

På väg bort från Seriescenen hittade jag Patrik Stigsson som stod och krängde sin bok Cirkoli. Satte mig ner i hans monter en stund och diskuterade svensk fantasy och dess framtid.
   Insåg alldeles för sent att jag skulle upp till Svenska kyrkans monter för att lyssna på ett samtal mellan KG Hammar och Björn Ranelid. Hann dock dit för att höra KG Hammars underbara slutord: "Ja, när det handlar om Björn Ranelid så kommer man aldrig till Amen, så jag ger upp här..." Varpå Ranelid skrattade förvånat och såg nöjd ut.

KG Hammar och Björn Ranelid

Efter Hammar och Ranelids samtal var det återigen dags för lunch. Därefter sa jag adjö till mina fina föräldrar, lyssnade på Gunnar Ardelius, köpte presenter till min familj och förundrades över vilka coola bokomslag man kan göra om man jobbar med en stor författare.

Gunnar Ardelius berättade om sin bok Friheten förde oss hit

Nytänkande bokomslag till Brett Easton Ellis bok Imperial Bedroom.



Med en timma kvar tills mitt tåg skulle lämna Göteborg promenerade jag mot stationen. Sträckan däremellan var fånigt kort. Ännu en lärdom.
   Jag kommer definitivt att återvända till Bokmässan. Om inte nästa år så i varje fall året därpå. För en bokbloggare och litteraturnerd är denna mässa ett måste!







   

måndag 30 juli 2012

Sommar i P1 med Sara Bergmark Elfgren

Vill rikta ett stort tack till Sara Bergmark Elfgren för ett av denna sommars absolut bästa sommarprogram!
   Visst är jag jävig så det bara ryker om det. Sara och jag delar många intressen: Star Wars, Fantasy och författandet bland annat. Men faktum är att Saras program innehåller så mycket mer. Tankar om utanförskap och ett suveränt berättargrepp där hon pratar i telefon med sig själv när hon är 15 år.
   Tack än en gång Sara för ett genomarbetat och snyggt genomfört sommarprogram!
(bilden lånad från SR:s hemsida)

tisdag 8 maj 2012

Eld (viss spoilervarning...)


Troligen är Eld den bok som jag har haft bäst koll på någonsin under skrivprocessen. Genom Bergmark Elfgrens egen blogg och ambitiösa uppdateringar på Facebook har Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren generöst delat med sig av sitt skrivande och sakta men säkert byggt upp en förväntan inför släppet av uppföljaren till Cirkeln: Eld. Givetvis ett marknadsföringsknep, men även ett nytt och fräscht sätt att dela med sig av en process, som så länge böcker skrivits varit höljd i dunkel och omgiven av ett mystiskt skimmer. Visst är det fortfarande en underbart mystiskt process: själva processen där hjärnan sammanför otaliga bitar av kunskap och pusslar ihop det till en berättelse. Men med hjälp av Facebook och idogt bloggande blir processen åskådliggjord på ett bra sätt och den respekt jag känner inför det färdiga verket blir om möjligt än större.
I del två av den planerade trilogin om De sju utvalda har förutom Kim W. Andersson (som tecknat ännu ett briljant omslag) även Karl Johnsson bidragit med en karta över Engelsfors. En karta som på ett naturligt sätt bjuder in läsarna till det Engelsfors-universum författarna byggt upp. De första sidorna i boken får jag lite känslan av, som jag fick när jag senaste besökte Legoland i kroppen. Välkommen hit! Så här ser det ut här… Den stora skillnaden är troligen att i Engelsfors sker mängder med saker under ytan som knappast sker eller kommer att ske på Legoland.
Av De sju utvalda återstår fem när Eld tar sin början. Elias och Rebecka förolyckades tragiskt i Cirkeln och än är kampen inte över. Strandberg och Bergmark Elfgren har en bit kvar till George R.R. Martins nivå på karaktärsomsättning, men jag gillar verkligen att ingen i Engelsfors går säker och då allra minst De sju (numera fem) utvalda. Just känslan av att det de faktiskt har tillsammans när som helst kan ryckas undan dem, bidrar till en tung känsla av allvar boken igenom.
Max är undanröjd men än vilar hotet över De utvalda. Genom spöket Matilda och andra omen inser flickorna snart att demonerna är närmare än någonsin och de kämpar hårt för att bryta igenom barriärerna som står mellan dem och mänskligheten. Vem som är vän eller fiende blir allt svårare att avgöra, speciellt när föreningen Positiva Engelsfors bildas av Elias föräldrar Helena och Krister. De börjar genast dra till sig medlemmar, bland dem många som De utvalda en gång räknade som sina vänner. Med sin positiva grundsyn blir Positiva Engelsfors en skön motpol till den tunga och många gånger svåra vardag som ”de utvalda” upplever. Medlemmar i Positiva Engelsfors anser att all olycka som drabbar människan i grund och botten kommer sig av en negativ hållning till livet. En åsikt så god som någon, men som snart slår över till ett sekt-artat beteende modell Livets Ord upphöjt till tjugofem. Bland de mest fromma vandrar det kopplingar till allt annat än goda krafter.
Positiva Engelsfors skulle kanske räcka som något att ta tag i och undersöka för De utvalda, men Strandberg och Bergmark Elfgren stannar inte där. De låter dessutom Rådet drabba De Utvalda. I Cirkeln använde Anna-Karin sin magi på ett otillåtet sätt, genom att ta kontroll över en stor del av skolan och därigenom göra sig otroligt populär. Detta sätt att bruka magi är inte tillåtet och Rådet har därför tillkallat Alexander Ehrenskiöld och hans son Viktor för att förbereda och genomföra en rättegång mot Anna-Karin. En rättegång som vid fällande dom kan innebära ett dödsstraff.
Jag gillade verkligen Cirkeln skarpt, men Eld är faktiskt snäppet vassare. Trots Elds 634 sidor känns den aldrig långtråkig och transportsträckorna lyser med sin frånvaro. Den kunskap Strandberg och Bergmark Elfgren besitter om ungdomars språk och de problem de får tampas med, känns i denna bok ännu mer gedigna och genomtänkta.
När Ida mot slutet av boken tänker tanken att ”Hon måste vara helt knarkad på magi.”, inser jag plötsligt hur långt författarduon har kommit i sitt skrivande. Att få en sådan skruvad mening att passa in i historien känns riskfyllt och riskerar att minera trovärdigheten. Men visst funkar det. Och mer därtill. Givetvis är denna mening något som en ung och ganska osäker tonårshäxa kan tänka när hon rockar loss med sina nyvunna krafter! 

onsdag 25 april 2012

Eld (del 1... en liten smygtitt)



Titta vad som låg i min brevlåda när jag kom hem idag!
   Ser fram emot några trevliga timmar i Engelsfors. 
   Recension kommer i början av maj.

måndag 6 juni 2011

Cirkeln

(OBS! VISS SPOILERVARNING PÅ DENNA TEXT!)
Så har då även jag sällat mig till skaran som läst Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Inte helt lätt att skriva något nu, utan att vara påverkad av allt man läst om författarduon och deras första verk tillsammans, men jag måste försöka ändå.
Grundstoryn är till skillnad från mycket annat jag läst i denna genre, förhållandevis enkel. Sju ungdomar inser till en början motvilligt att de bildar något som kallas för ”Cirkeln”. Tillsammans måste de bekämpa mörkret som hotar i den lilla orten Engelsfors där de bor. Ett mörker som i synnerhet är väldigt starkt på den skola där de studerar. En skola som även har en väldigt suspekt rektor.
De sju huvudpersonerna i Cirkeln är på många sätt klichéer, men likväl (om än något tillspetsade) är de karaktärer som man någon gång mött i klassen eller i skolan där man gått. I gruppen finns till exempel den tjocka/fula, den smarta, den snygga och outsidern för att nämna några. Inte så originellt egentligen, men det häftiga händer när författarna väljer att kombinera dessa olika roller med sin totala motsats i magisk kraft? Vad händer när den snygga tjejen kan bli osynlig? Eller vad händer när den fula och mobbade flickan kan kontrollera andra människors tankar? Just denna lilla tvist tycker jag är en av bokens stora styrkor. Konceptet med häxor i en liten bonnhåla i Sverige hade lätt kunnat bli fel, men Strandberg och Bergmark Elfgren styr sin skuta med säker hand från början till slut.
Handlingen känns även den oerhört genomtänkt och gedigen. De sju vill inte till en början varken inse eller axla den roll de blivit tilldelade. Ett faktum som för mig som läsare innebär en del frustration, men också del leenden när motviljan leder till dråpliga situationer.
Mest fascinerad blev jag av Nicolaus. En häxa som enligt profetian ska vara gruppens ledsagare. Hans tillfälliga minnesförlust gör dock att hans bakgrund är höljt i dunkel. Vissa frågetecken runt honom rätas ut i denna första bok, men det är min stora förhoppning att han kommer spela en större roll i nästa bok Eld.
Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren har inte förnyat fantasy-genren i och med boken Cirkeln, men de har definitivt höjt genrens status (läste till och med häromdagen att det just nu är Sveriges mest sålda bok). 
Jag väntar spänt på uppföljaren!