Efter Stormen - samlingsvolym

Efter katastrofen. Tänk på dessa två ord och fundera på vad de innebär för just dig!
   För de flesta innebär de säkerligen sorg, ändrade livsförhållanden och en hel del misär. Den plats man en gång bott på blir obeboelig, nära och kära dör och framtiden är oviss.
   Trots denna starka svärta anser jag att att efter katastrofen eller postapokalyps, en term som används oftare, är en av de mer intressanta både inom litteratur, film och TV.
   Mel Gibsons Mad Max, Metro 2033, rollspelet Mutant,The Walking Dead, Book of Eli, Snowpiercer och The last of us är bara ett axplock på de otaliga gånger jag fascinerats djupt av den postapokalyptiska genren.
   Vad är det då som lockar i allt detta svarta? Främst är det för min del att allt ställs på sin spets. Vad behöver vi som människor för att överleva i en värld utan en fungerande infrastruktur? Det utsatta och fattiga tar bort mycket som skymmer och förstör för dagens moderna människa.
   MIX-förlag bad tre författare att skriva tre kortromaner utifrån scenariot att kärnkraftverket i Oskarshamn får en härdsmälta och radioaktiva vindar sveper in över Småland. Solja Krapu skrev Om du behöver mig, Johan Ring skrev Den mörka fläcken och Caroline L. Jensen skrev Slukhål. Alla tre kortromanerna är bra texter och angriper efter katastrofen problematiken på olika sätt. 
   Krapu skriver insiktsfullt om syskonrelationer och dåligt samvete när ens föräldrar blir äldre. I min smak blir kortromanen mer en bra skriven text om relationer än en efter katastrofen-text. Just utsattheten saknar jag i större delen av berättelsen.
   Rings text är den mörkaste i sällskapet. När huvudpersonen Frank ger sig ut för att återförenas med sin ex-fru och son balanserar galenskapen tillsammans med det oundvikliga radioaktiva nedfallet briljant och smärtsamt tydligt.
   Caroline L. Jensens text var den som berörde mig mest. Troligen mycket beroende på hur jag relaterar till utsatta barn. En kristen sekt drar i Jensens berättelse nytta av härdsmältan och bestämmer sig för att återförenas med Gud. Oerhört starkt och bra skriven text som aldrig väljer sida. Jensen berättar om sektlivet utifrån vuxen- och barnperspektiv med en smärtsam bismak.
   Personligen skulle jag gärna se att MIX-förlag arbetar vidare med idén och placerar nästa trilogi hundra år efter katastrofen. Hur ser Småland ut då?

Salamandertider

Visst är det läskigt med monster, stora eller små som plötsligt kommer fram och förvandlar intet ont anande människor till slarvsylta!
   Hotet du känner under löprundan i skogen. När som helst kan en blodtörstig zombie störta ut ur buskaget du ser några meter framför dig eller så kanske du blir omsprungen av en otroligt vältränad ung man. Likt en viskning passerar han dig och alldeles för sent upptäcker du de tentakler som sträcker sig efter dig från den punkt där hans bakhuvud borde vara.
   Alla dessa situationer är skrämmande, men frågan är om inte det man har en känsla av men ändå inte ser, är oändligt mycket mer skrämmande?
   Helena Dahlgren tar fasta på det icke synliga, när hon i sin andra publicerade novell Salamandertider, ger sig på bussen som skräckmiljö. Det är alldaglighet och levnadsvisdom i en skön harmoni. Dahlgrens språk är vackert och berättar träffsäkert om den kalla och tröstlösa miljö som utgör SL-bussarnas inre.
   Novellens längd gör den svår att skriva om utan att avslöja för stor del av dess handling. Men så mycket kan sägas att innan bussturen nått fram till sin ändhållplats kommer två människors liv ha förändrats radikalt.

Innan himlen faller

K G Johanssons novell Innan himlen faller påminner på många sätt om Karin Tidbecks roman Amatka. Världen är inte vad den var eller som man tror. Saker försvinner och förändras. 
   Där slutar dock likheterna. 
   K G Johanssons novell lyckas etablera sin världsbild på de första sidorna; ett mästarprov så gott som något. För mig definierar det kvalitén på en novell på många sätt. Känner du att du är i novellen efter de första sidorna, har författaren lyckats.
   När Julia sätter upp störar, på sin fars inrådan, för att få en varning innan himlen faller ner över dem köper jag Johanssons vision rakt av och vill bara ha mer. Det är oerhört vackert och välskrivet. 
   Samtidigt som berättelsen är skickligt skriven SF, är den även en hyllning till det skrivna ordet och dess oändliga makt. 

Kallelsen

År 2011 anordnade SF-bokhandeln i samarbete med Vertigo förlag en novelltävling i HP Lovecrafts anda. Helena Dahlgren vann denna tävling med sin novell Kallelsen. 
   Nu drygt två år senare har hon omarbetat denna novell och gett ut den som e-bok med hjälp av MIX-förlag och det är bra. Mycket bra till och med. 
   Dagboksformen skänker en stark trovärdighet till denna 34 sidor långa (på min iPad mini...) och mörka novell. 
   En ung fiskarhustru med ett litet barn bosatt på en ö väntar hem sin man från hummerfiske, men det dröjer innan han kommer hem och i väntans leda och oro funderar kvinnan över vad som kan ha hänt maken. Tankarna kretsar även kring de drömmar hon har om ett hav med en havsbotten täckt av sjögräs och slemmiga stenar: undervattenstankar som vägrar lämna henne ifred.
   Till sist återvänder maken Arvid, men är han densamma som en gång lämnade henne för hummerfisket?
   Jag anser att en god novell ska vara som ett litet snitt i en större historia; en munsbit av den mest himmelska kaka du kan tänka dig. Lite elakt uttryckt ska en bra novell lämna dig frustrerad och inte tillfredställd. Frustrerad över känslan av att ha fått något gott och bra, men inte få mer. Helena Dahlgren lyckas i Kallelsen med just detta konststycke. 
   Och visst anas Lovecrafts anda där i bakgrunden. Ett påtagligt men ändå ogripbart hot som ständigt hotar att ta över.   

Besvärjelser & Beskydd 2

Under mars månad läste jag ett förhandsexemplar av Maria Friedners bok Besvärjelser & Beskydd. MIX-förlag hade kläckt idén att låta några bokbloggare läsa boken och sen i sedvanlig ordning blogga om den, men också spela in några korta filmsnuttar där man berättade om boken. Det färdiga resultatet går att beskåda via denna länk.   

Besvärjelser & Beskydd

I de flesta genrer finns det oskrivna regler som författaren bör hålla sig till om han/hon ska nå någon som helst framgång: huvudpersonen i en deckare ska gärna ha ett mörkt förflutet och leva lite småmiserabelt och hjälten i en sann fantasyberättelse ska vara obefläckad och knappt kunna stava till synd. Ibland händer det att författare vågar sig in i gråzonerna och kliver utanför dessa regler, vilket känns väldigt befriande. Detta medvetna regelbrott kan då å andra sidan bli sökt och lite fånigt, men ibland träffar det rätt. Jag anser att Besvärjelser & Beskydd av Maria Friedner är just en sådan bok. Friedner har skrivit en urban fantasy-roman med mängder av klassiska sagoväsen som lever i staden tillsammans med oss människor. Vi lever sida vid sida med älvor, féer och demoner utan att veta om det. 
   Temat är inte nytt, men det sätt Friedner tar sig ann temat känns fräscht och nytänkande. I Besvärjelser & Beskydd är nämligen en del sagoväsen lite korkade och rent utav plumpa. Några av dem svär så det osar och några dricker sprit. Det skulle lätt kunna slå över och bli "pilsner-film", men Friedner lyckas på det hela taget att balansera rakt genom hela romanen. 
   Vid två tillfällen störs jag av användningen av mobiltelefonappar. Att huvudpersonerna använder sig av appar känns nytt och uppdaterat, men vid två tillfällen känns användningen av dessa appar väldigt sökta och krystade. 
   Bortsett från detta hade jag en trevlig stund när jag läste Besvärjelser & Beskydd. Det skulle vara intressant om Friedner återvände till sitt något burleska sagouniversum i fler romaner.

Sågning

Slet hårt med en novell i början av mars 2013. Mix-förlag anordnade en tävling för att få fram ny bra Science-fiction på svenska. Jag bar/bär på en förhoppning om att jag är en av dem som faktiskt kan bidra med detta.
  Dessvärre somnade den store författaren på soffan samma dag som manuset skulle lämnas in, så bidraget fick skickas in "utom tävlan".
Drömde sen i natt att jag fick ett otroligt skickligt skrivet refuseringsbrev. I punktform och med en layout som passade novellens tematik, hade förläggaren fullständigt nedgjort min novell. Dessvärre mindes jag inte när jag vaknade upp vilka brister hon såg i novellen.
   Intressant hur hjärnan funkar. Har absolut inte skänkt min insända novell en tanke sen jag skickade in den. Men mitt undermedvetna har uppenbarligen funderat desto mer...

Amatka

Brilars Vanja Essre Två, informationsassistent för Hygienspecialisterna i Essre skickas till Amtaka för att studera vilken sorts hygienartiklar innevånarna i kolonin Amatka använder. Det företag hon arbetar åt i Essre behöver sondera terrängen innan de etablerar sig i Amatka.

Det som till en början verkar vara ett vanligt uppdrag åt Hygienspecialisterna, om än i en annan koloni, visar sig totalt ändra Brilars Vanja Essre Tvås världsbild men även ändra livsvillkoren för innevånarna i kolonin Amatka.

Karin Tidbecks debutroman Amatka är en oerhört välskriven dystopi, men till skillnad från mycket annat i samma genre utspelar sig inte Amatka på en plats vi kan relatera till. Detta faktum i kombination med hur fysiska ting beter sig i detta parallella universum gör känslan av utsatthet än mer påtaglig än  de flesta dystopier jag läst förut. Kapiteluppdelningens benämning på veckans olika dagar bidrar till en skön känsla av leda, men även en känsla för det oundvikliga crescendot och slutet.

Karin Tidbecks Amatka är en dystopi, men också en stark hyllning till ordets makt och hur vi människor med dess hjälp kan förändra tillvaron runt omkring oss. 

Amerikanska gudar

Jag känner mig kluven inför att läsa om böcker jag redan läst. Min läslust har liksom inte tid med att läsa om och fördjupa mig i böcker. Även fast jag kan älska vissa böcker helt besinningslöst, känns det som om jag missar ett tillfälle att läsa en ny bok när jag lägger kraft på att läsa om en redan läst bok.

När jag lägger ut texten om detta inför kompisar som är litteraturintresserade brukar de titta på mig konstigt och försvara omläsandet med åsikter som:

”Men då missar du ju de djupare lagren i romanen.”

eller

”Författaren har faktiskt skickligt planerat in ledtrådar som ger en helt annan syn på historiens upplösning. Dessa ledtrådar är svåra att hitta vid en första genomläsning.”

Och så där har det hållit på. Fram tills nu. Jag har nämligen läst om Amerikanska gudar av Neil Gaiman och samtidigt insett en del av tjusningen med att läsa om böcker. Trots att det är cirka 10 år sen jag läste boken första gången mindes jag ändå vissa scener i den. Ett faktum som måste betyda att boken gjort intryck på mig. Mitt första exemplar av Amerikanska gudar har varit borta länge (min förhoppning är att den som lånade den av mig behöll boken för att den var bra). Det kändes därför kul på många plan när mitt recensionsexemplar dök upp strax innan sommaren: en saknad bok kom tillbaka och jag fick chans att omvärdera min inställning till omläsandet.

Första stycket i romanen sätter ribban direkt och anger tonen för resten av romanen:

"Shadow hade suttit inne i tre år. Han var så pass storvuxen och hade en så respektingivande uppsyn att hans största problem hade varit att fördriva tiden. Så han höll sig i form, lärde sig att göra trolleritrick med mynt och tänkte väldigt mycket på hur djupt han älskade sin fru."

Saker och ting blir dock inte som Shadow hoppats, när det väl är dags för frigivning. Hans fru och hans bästa vän Robbie omkommer tragiskt i en bilolycka. Tragiskt men också olyckligt logiskt eftersom Shadows fru Laura haft oralsex med Robbie under pågående bilfärd.

Med avliden fru och avliden bästa vän tillika arbetsgivare, släpps Shadow ut från fängelset. Han har inte mycket kvar att leva för, men vill ändå ta ett sista farväl av sin döda fru.

På vägen dit möter han en äldre herre som kallar sig för Mr. Wednesday (tänk Mr. Onsdag på svenska…). Han visar sig veta en hel del om Shadows tidigare liv och hans nuvarande livsstatus. På ett rakt, ärligt och ganska bryskt sätt erbjuder han Shadow jobb som hans egen alltiallo: chaufför, fixare, torped, livvakt etc. etc.

Trots att Shadow till en början ställer sig tveksam till erbjudandet, inser han snart att det är hans bästa chans att hitta en ny mening med livet och samtidigt tjäna lite pengar. Men att bli anställd av Mr. Wednesday innebär att en mängd spännande gudar och andra varelser plötsligt ser Shadow som ett lovligt byte. Lika mycket som Shadows jobb handlar om att hjälpa och hålla Mr. Wednesday vid liv, handlar även Shadows jobb om att överleva attacker från dem som vill åt honom. Det sistnämnda även en arbetsuppgift som hans fru Laura kommer att hjälpa honom med!

Att bara få ta del av Neil Gaimans idé om gudar och hur de samexisterar med människorna i Amerika gör det värt att läsa denna tunga guldklimp. År 2013 kommer den dessutom att filmatiseras av HBO och bli en TV-serie i 13 delar.

Amerikanska gudar är verkligen en fantastisk bok! Några passager kändes lite pladdriga, men på det hela taget är det 530 sidor ren njutning. Inte bara har den fått mig att inse värdet av omläsning, den har även vandrat in på min topp 10-lista. 

Läs den!

Smittad

Någonting hos vampyrromaner har gjort att jag inte vill läsa dem. Inte så att jag har kräkts kaskader när jag passerat vampyrlitteratur på SF-bokhandeln. Nej, snarare har jag resonerat så att det är en del av skräckgenren som för mig varit ointressant. Gjorde ett halvhjärtat försök för några år sedan att läsa en av Rice böcker om Lestat, men orkade knappt igenom den. Det var därför med kluvna känslor jag tog mig ann Johanna Strömqvists debutroman Smittad.

Det är en ovanligt varm sommar i Stockholm. Maria har precis flyttat hemifrån till en liten lägenhet vid Kristinebergs T-bana. Tillsammans med sina kompisar Jonte och Katrin bildar hon ett band som väntar på det stora genombrottet. På en fest anordnad av Katrins kompis Jakob träffar Maria Emmy och faller skoningslöst för hennes charm och hennes vackra ögon. Sakta men säkert går det upp för Maria att den Emmy hon förälskat sig i bär på mängder med hemligheter. En del mer ljusskygga än andra.

Marias och Emmys kärlekshistoria blir upptakten till Smittad, men även det fundament som boken rakt igenom bygger på. Att just låta boken vila på en relation känns starkt och lite vågat. Nog för att de flesta relationer har spännande förvecklingar, men den typen av sommarförälskelse som Maria och Emmy till en början har känns sällan intressanta mer än för stunden. Så är dock ej fallet i denna bok. Rakt igenom är man som läsare in i det sista osäker på hur det ska gå för Maria och Emmy och deras lite udda och oerhört vackra kärlekshistoria.

Det dröjer förvånansvärt länge innan Strömqvist låter vampyr-temat ge sig tillkänna i Smittad. Ett faktum som bygger upp spänning men som också gör boken något seg. Orkar man hänga med till en tredjedel in i boken tar dock boken fart och blir mer skräckbetonad och mer actionfylld.

Smittad är en oerhört välskriven bok som delvis har fått mig att ändra uppfattning om vampyrromaner. Jag tilltalas mer av den råa zombieskräcken, men inser nu att även hos vampyrer finns en viss skräcktjusning. Det ska bli intressant att läsa vad Johanna Strömqvist gör av sina karaktärer i uppföljaren till Smittad.

Varma kroppar

R. bor på en flygplats utanför en större stad i Amerika. Han minns inte längre sitt riktiga namn och han minns inte heller hur eller när han blev förvandlad till en zombie. Dagarna spenderar han med att åka rulltrappor när elen fungerar och att tillsammans med sin vän M. då och då göra räder in till stan för att stilla sin hunger.

Varje gång en zombie äter är smaken av blod, kött och senor en tillfredställelse i sig, men ingenting går upp mot att äta offrens hjärna. Ty blott där finns tankar och upplevelser lagrade som zombien får tillgodogöra sig i och med själva ätandet. En mer eller mindre ljuvlig upplevelse beroende på människans minnen. 

En dag när R., M. och några andra zombier överfallit en grupp med människor som tagit skydd i en skyskrapa händer något som för evigt kommer att ändra R:s och senare även andras tillvaro. Efter att ha dödat en ung kvinnas pojkvän bestämmer sig R. för att skona den unga kvinnans liv. Tvärtemot sina drifter och begär kamouflerar han henne med sitt eget blod och för henne tillbaka till flygplatsen.

Till en början är R. väldigt osäker på varför han handlat på detta sätt, men sakta börjar han inse att den pojkvän han trodde han dödat inte riktigt är redo att släppa taget om denna värld. Hur rutten och zombiefylld den än må vara.

Isaac Marions Varma kroppar är häftig ur många aspekter. Inte minst för att Marion valt att berätta historien ur en zombies perspektiv. Dessutom väljer han att låta denna zombie bli kär i ett av sina presumtiva offer. Före denna bok en spännande twist som enbart kunde hittas i vampyrböcker. Men Marion räds inte. Tvärtom kastar han sig in i denna, till en början, enkla kärlekshistoria som utvecklar sig till något större som kanske till och med kan rädda mänskligheten. På vägen till bokens storslagna final hinner Marion även berätta en del om giftermål mellan zombier och vad man gör i en zombieskola. Inslag som känns helt relevanta i en värld befolkad av tänkande zombier. 

I beskrivningarna av dessa ceremonier och platser där barnen kan lära sig, påbörjar Marion också beskrivningen av den process som gör människor till zombier och om vilka starka minnen vi då bär med oss. Minnen som när oss, men också kan vara vägen tillbaka till något nytt.       

Dötid – MIXa och läs

Från och till händer det att jag plötsligt inser att min hjärna löper amok. Det är en ganska skön känsla att då överglänsa den gamla fettklumpen, med att tänka:

   ”Hmmm. Det jag gör just nu i är ganska galet, monotont och inte speciellt givande.”

   Denna känsla av galenhet och icke närvaro drabbar mig oftast när jag sitter på pendeltåg, tunnelbana eller buss; kollektiva trafikmedel där man kan ägna sig åt vad man vill utan att vara proffsigt trevlig mot någon annan. Titt som tätt upptäcker jag då att jag hamnar i någon slags loop med min iPhone: kolla facebook, kolla mejlen, kolla Reeder, kolla dn.se, kolla om det kommit några uppdateringar till alla mina appar och sen samma varv igen.

   Sen kommer jag plötsligt på mig själv, stannar upp och försöker då göra något annat. Som till exempel att läsa en bok eller något oändligt mycket mer givande. Bra mycket smidigare och bättre hade det då varit att ha MIX förlags app Dötid – MIXa och läs, en spännande och nytänkande app som tar läsandet på din iPhone eller iPad till nya höjder.

   I startläget väljer du med hjälp av en snygg analog klocka hur lång tid du vill läsa: alltifrån en minut upp till 60 minuter. Därefter presenterar appen tänkbara texter som tar ungefär den tiden du valt att läsa klart. 

   I dagsläget finns det 300 sidor text fördelat på 18 olika noveller i appen. Tillräckligt för att hålla dig sysselsatt under åtminstone några pendeltågs- eller bussresor.
   Jag återkommer inom kort med några texter om de noveller jag läst i appen. De få korta som jag hitintills läst har gett mersmak.    

När jag för några veckor sedan surfade in hos Adlibris hittade jag några korta gratis e-böcker från Mix-förlag: Bensamlarna av Johan Theorin, Frid på jorden av Selma Lagerlöf och del 1 av Karma Boulevard av Anna Kerubi. Huruvida dessa gratis e-böcker är ett sätt för Adlibris att få upp e-boksläsandet och/eller ett sätt för Mix-förlag att synas vet jag ej, men jag misstänker starkt en kombination av dessa faktorer.

Glatt överraskad över att ha hittat något gratis laddade jag givetvis hem rubbet. Dels för att gratis nästan alltid är gott och dessutom är det så att jag ej äger någon iPad och därför måste läsa e-böcker på min iPhone. Kortare texter är därför perfekta för tillfället.

En mörk natt, utsparkad från min egen säng och därför liggandes i mellansonens säng, greppade jag min iPhone och läste "Bensamlarna" av Johan Theorin.

Jag har inte läst Theorins senaste bok Sankta Psyko, men ändock förstått att Theorin hitintills odlat två fåror i sitt författarskap: den öländska deckarådran och den lite småkusliga skräckådran. Hitintills har troligen deckarådran varit mest inkomstbringande, men vem vet, kanske Theorin blir en ny Ajvide Lindqvist så småningom? Oavsett tillhör Bensamlarna den senare kategorin i hans författarskap.

Handlingen kretsar kring Karl som jobbar på ett äldreboende. För att dryga ut sin egen inkomst stjäl han systematiskt från de gamla. Inte mycket, utan istället små men dyrbara föremål som ingen saknar. Men så, den dag när han precis ska håva in resultatet från mängder av småbrott händer något som gör att han måste ta till drastiska metoder för att nå den rikedom han så hett eftertraktar. Metoder som för honom till en plats där ingen levande varit förut.

Bensamlarna är en liten trevlig e-bokspärla som jag varmt rekommenderar alla som har en stund över. Jag har svårt att tänka mig något mer meningsfullt sätt att spendera sträckan T-Centralen - Jakobsberg än att läsa ut denna novell.

De väsen som anats i Theorins böcker får här komma fram mer på allvar. Det blir en skön symbios mellan folklore och faktiskt lite Lovecraft.