En man som heter Ove

För mig finns det några regler som är allmängiltiga. En sådan är att när jag läser en bok, och i förväg tror mig veta vad den handlar om, och den sedan visar sig handla om något helt annat, så är det oftast en bra bok. En man som heter Ove är just en sådan bok. Den börjar på ett sätt och invaggar en i en slags trygg föreställning om hur bokens handling ska utvecklas. Men ingenting är som det ser ut och snart inser man att det ska bli ett antal turer och vändningar innan boken tar slut.
   Bokens författare Fredrik Backman är mest känd sina både humoristiska och ibland djupt insiktsfulla krönikor på Cafés hemsida. Förutom att skriva krönikor och En man som heter Ove har Fredrik Backman lyckats med mästerstycket att ge ut ännu en bok under år 2012, nämligen Saker min son behöver veta om världen. En bedrift som så vitt jag vet är oerhört sällsynt (om det någonsin inträffat innan?).
   En man som heter Ove handlar om den mest sura och bittra gubbe som går att hitta i ett radhusområde. Vid 59-års ålder blir han förtidspensionär och har då än mer tid att se till att lag och ordning upprätthålls i den bostadsrättsförening där han bor.
   Varje morgon tar en Ove en inspektionsrunda. Rycker i garagedörren tre gånger, inspekterar så ingen parkerat cykeln utanför cykelförrådet etc. etc. Ove är en händig karlakarl som upprätthåller den lag och ordning som anser måste finnas i en bostadsrättförening. 
   Men så en dag dyker Parwaneh, en gravid kvinna med utländsk härkomst upp i Oves liv. Med sig har hos sin icke backkunnige man Patrik. Genom att backa sönder Oves brevlåda får de hans odelade uppmärksamhet och efter det är ingenting sig likt i bostadsrättföreningen. Parallellt med berättelsen om Ove och hans nya grannar löper en mörkare historia om hur Ove har överlevt sin hustru. Två historier berättade sida vid sida. Två sidor av samma mynt.
   En man som heter Ove berörde mig djupt. Troligen mycket beroende på att den utspelar sig i ett radhusområde liknande det jag bor i just nu, men även för att Fredrik Backman är en briljant författare med framtiden för sig.   

Hela havet stormar

Efter det att jag lyssnat klart på Viskleken var jag mätt på Dahl och hans Opcop-anhang, men så hände något. Inför den stundande husförsäljningen skulle huset städas minutiöst och jag insåg att jag var tvungen att göra något radikalt för att inte dö av leda. Ett antal timmars städande senare har jag därför lyssnat klart på Hela havet stormar.

   I likhet med Viskleken börjar Hela havet stormar med en historisk händelse som senare har betydelse för bokens fortsatta handling.

   Opcop-gruppen är fortfarande skakad efter sitt första stora fall och sörjer gruppens två mördade medlemmar. 
   Då inträffar en rad händelser som på ett eller annat sätt fångar Opcop-gruppens uppmärksamhet. En plastikkirurg, involverad i ett hemligt EU-projekt hittas död i sitt hem i Belgien. En vapenhandlare från Albanien skjuts ner på en sunkig sportbar i Stockholm och ett knivskuret lik från tjeckisk EU-parlamentariker hittas på en fängelseö utanför Toscana.
   Spåren efter mördarna verkar ha vissa samband med varandra och det blir upp till Opcop-gruppen att reda ut trådarna.
   Den form som Dahl använde sig av i Viskleken, används även i Hela havet stormar. Ett stämningsgivande kapitel inleder boken och bidrar sedan starkt till bokens stämning. Till skillnad från Viskleken är dock Hela havet stormars inledning mer sammanflätad med handlingen.
   Hela havet stormar känns som en stark uppföljare till Viskleken. Min enda invändning är hur sjutton de medlemmar i gruppen som har barn, löser sin barnpassning. Det nämns att Jorge Chavez och Sara Svenhagen saknar sina barn, men man får aldrig reda på var barnen håller hus när föräldrarna är ute på uppdrag. En liten petitess kan tyckas, men för mig som har tre barn och vet vad det innebär, förstör detta utelämnande en del av stämningen.
   Jag ser fram emot att läsa del tre i serien: Blindbock, som utkommer 2013.  

Viskleken

I likhet med en stor del av Sveriges befolkning läste jag böckerna om A-gruppen av ArneDahl i ett slags härligt litteratur- och deckarrus.

Att få frossa i en längre bokserie med känslan av att den kommer att räcka länge är verkligen underbart. Karaktärerna hinner bottna och händelser relateras till varandra.

   När sen nyheten om Viskleken nådde mina öron blev jag positivt överraskad. Jag var helt övertygad om att Arne Dahl skrivit klart om sin A-grupp, men icke. Genom att förflytta konceptet till Haag, plocka bort vissa karaktärer och låta de starkast skinande från A-gruppen lysa än mer, skapade Arne Dahl Viskleken.

   Paul Hjelm tar sig ann uppdraget att med hjälp av ytterst kompetenta poliser från olika länder i Europa skapa en hemlig operativ enhet inom Europol, kallad Opcop. I gruppen ingår även gamla medlemmar från A-gruppen: Arto Söderstedt, Kerstin Holm, Sara Svenhagen och Jorge Chavez.

   När sen ett lik påträffas en bit utanför London, arrangerat i en märklig ställning inser Hjelm & Co. att någon läckt eftersom liket bär information riktad direkt till gruppen.

   Det märkliga liket i kombination med en skum möbelhandlare i Nacka, sjuka kinesiska arbetare, en tradingbank som flyttar stora summor pengar och en sluddrande döende man som med en sista suck berättar något för Arto Söderstedt innan han dör utanför ett ekonomiskt toppmöte i London blir startskottet för Opcop-gruppens första fall. Ett fall med förgreningar över hela världen och som kommer kräva det yttersta av Opcop-gruppens medlemmar.

   Med hjälp av sinnrika tekniska kommunikationslösningar lyckas Dahl hålla ihop sin berättelse på ett förvånansvärt bra sätt. Ett samtal mellan gruppens medlemmar utspridda i Sverige, Italien, Ukraina och Holland känns sammanhållet och bra skrivet.

   Möjligen kan rabblandet av geografiska platser bli lite för mycket ibland. Vid 2-3 tillfällen tänker jag på spelet Cluedo och önskar att Herr Senap bara klubbat ner någon i vardagsrummet. Givetvis är internationell brottslighet mer intrikat än ett simpelt mord i Cluedo, men ibland blir det bara för mycket.

   På det hela taget är Viskleken ett magnifikt läs- och lyssningsäventyr. Johan Rabeus tillhör mina favoriter bland de svenska skådespelare som läser in böcker. Lätt och ledigt tar han sig ann Dahls berättelse och skänker den ett speciellt djup.

Hela havetstormar är nu laddad på min iPhone. Återstår att se om den kan leva upp till mina förväntningar.