Salamandertider

Visst är det läskigt med monster, stora eller små som plötsligt kommer fram och förvandlar intet ont anande människor till slarvsylta!
   Hotet du känner under löprundan i skogen. När som helst kan en blodtörstig zombie störta ut ur buskaget du ser några meter framför dig eller så kanske du blir omsprungen av en otroligt vältränad ung man. Likt en viskning passerar han dig och alldeles för sent upptäcker du de tentakler som sträcker sig efter dig från den punkt där hans bakhuvud borde vara.
   Alla dessa situationer är skrämmande, men frågan är om inte det man har en känsla av men ändå inte ser, är oändligt mycket mer skrämmande?
   Helena Dahlgren tar fasta på det icke synliga, när hon i sin andra publicerade novell Salamandertider, ger sig på bussen som skräckmiljö. Det är alldaglighet och levnadsvisdom i en skön harmoni. Dahlgrens språk är vackert och berättar träffsäkert om den kalla och tröstlösa miljö som utgör SL-bussarnas inre.
   Novellens längd gör den svår att skriva om utan att avslöja för stor del av dess handling. Men så mycket kan sägas att innan bussturen nått fram till sin ändhållplats kommer två människors liv ha förändrats radikalt.

Zombies, Run!

Med början i ett kickstarter-projekt lanserades nyligen den spännande och nytänkande appen Zombies, Run!

Genom att kombinera löpning med en spännande berättelse om en stad belägrad av zombier och ett spel där du når framgång med de saker du ”hittat” under löprundan, har företaget Six to start och författaren Naomi Alderman skapat något alldeles nytt och fräscht.

   När du väl är ombytt och redo att springa startar du appen, bestämmer vilken låtlista du vill lyssna på (en bra idé är att skapa en egen ”löparlåtlista” med mycket puls för att öka den filmiska effekten av spelet). Du måste dessutom bestämma dig för om du vill ha så kallade ”Zombie-chases”, en slags intervallträning som innebär att du då och då blir jagad av zombier och måste öka tempot under cirka en minut för att bli av med dem. Detta val passar bäst när du vill ta ut dig lite extra på ditt löppass.

   När väl dessa inställningar är gjorda trycker du på knappen för det uppdrag du vill utföra och börjar sedan springa. I version 1.0 av Zombies, Run! fanns inga möjligheter att logga sin runda för att minnas hur snabbt man sprang etcetera, men i och med version 1.1 ändrades detta. Jag har även använt min Nike+ GPS watch för att komplettera appen med viktiga löparfakta.

   Zombies,Run! presenterar sen en historia för dig där du är enda överlevande i en helikopterkrasch mitt i en stad belägrad av zombier. Som tur är observerar några överlevande människor kraschen och kontaktar dig via ditt headset. Ditt första uppdrag blir helt enkelt att ta dig till Abel Township, där dessa människor huserar bakom höga murar för att skydda sig mot zombie-massorna.

   I takt med att du sen löper fler gånger och klarar av fler uppdrag lär du dig mer om den stad där du landat/kraschat och om de olika fraktioner som finns utanför Abel Townships murar. Du tilldelas raskt jobbet som Runner 5, en farlig men ändock uppbygglig arbetsuppgift som närmast kan beskrivas som kombinerat lockbete, budbärare och upptäckare. Dina ben är, så länge de är oskadade, alltid snabbare än zombiernas utanför den mur där du bor. Trots det finns alltid risken att bli omringad i en gränd eller bli skadad under en uppdragsrunda. Snabbhet och försiktighet i en delikat harmoni.

   En del av innevånarna i Abel Township är skeptiska till din ankomst och tror inte att det är en slump att den löpare du ersatt dog så lägligt precis innan du anlände. Genom hårt jobb och ett vaket sinne är det upp till dig att överleva i ditt nya hem.

   Förutom själva historien (och eventuella zombie-chases) plockar du då och då upp förnödenheter under ditt uppdrag. Dessa förnödenheter kan vara alltifrån ammunition till kalsonger. De fynd du gjort kan du sedan i lugn och ro distribuera till olika delar av Abel Township efter det att du avslutat din löprunda. Allt som är sjukhusrelaterat ska till sjukhuset och allt som har med mat och dryck att göra ska till matförråden. Beroende på hur mycket förnödenheter du sen samlat upp höjs byggnadernas kapacitet och de går upp i ”level”. I och med att de olika byggnaderna går upp i ”level” höjs även ditt lilla townships förmåga att inhysa innevånare. Jag har än så länge bara sprungit tre uppdrag, men redan lyckats höja mitt innevånarantal med ett tvåsiffrigt nummer.

   Vad händer då om din löprunda är ett långpass och du springer längre än den tid som uppdraget tar att genomföra? Tanken slog mig innan mitt första uppdrag och som tur är även skaparna av Zombies, Run! När ditt uppdrag är utfört byter nämligen appen automatiskt till ”radio-mode” och du får lyssna på två sköna typer som skadats under krigen mot zombierna och därför sänder närradio för att informera och pigga upp innevånarna i staden. De spelar bra musik (din musik…) och munhuggs lite kärvänligt under den tid som återstår av din löprunda. Givetvis är det också så att du fortsätter att plocka upp förnödenheter så länge du springer; med andra ord lönar det sig att springa längre tid än de 25-30 minuter som ett uppdrag tar.

   Förhoppningsvis har ni som läst ända hit förstått att jag är helt såld på denna app. Blotta tanken på appen kittlade mig när jag först fick höra talas om den. Sen när jag väl fick se det färdiga resultatet blev jag om möjligt ännu mera såld. 

   Bara en så enkel sak som att jag under ett pågående uppdrag blir småfrustrerad över att jag inte hittar några förnödenheter. Grubblar en stund på detta samtidigt som jag springer vidare. Inser sen att just det uppdrag jag håller på att springa än så länge bara utspelat sig i min bas (där jag givetvis inte kan hitta förnödenheter). En så liten men ändock viktig detalj visar på hur hårt Six to start och författaren Naomi Alderman jobbat med detta projekt.

   I och med uppdateringen till 1.1 utökades antalet uppdrag från 13 till 22 stycken vilket för min del innebär att de bör räcka till någonstans i början av sommaren. Med lite flyt hinner 1.2 komma innan dess.

   Att löpa med döden i hälarna ger onekligen en härlig krydda till löpningen!                                                   

När jag för några veckor sedan surfade in hos Adlibris hittade jag några korta gratis e-böcker från Mix-förlag: Bensamlarna av Johan Theorin, Frid på jorden av Selma Lagerlöf och del 1 av Karma Boulevard av Anna Kerubi. Huruvida dessa gratis e-böcker är ett sätt för Adlibris att få upp e-boksläsandet och/eller ett sätt för Mix-förlag att synas vet jag ej, men jag misstänker starkt en kombination av dessa faktorer.

Glatt överraskad över att ha hittat något gratis laddade jag givetvis hem rubbet. Dels för att gratis nästan alltid är gott och dessutom är det så att jag ej äger någon iPad och därför måste läsa e-böcker på min iPhone. Kortare texter är därför perfekta för tillfället.

En mörk natt, utsparkad från min egen säng och därför liggandes i mellansonens säng, greppade jag min iPhone och läste "Bensamlarna" av Johan Theorin.

Jag har inte läst Theorins senaste bok Sankta Psyko, men ändock förstått att Theorin hitintills odlat två fåror i sitt författarskap: den öländska deckarådran och den lite småkusliga skräckådran. Hitintills har troligen deckarådran varit mest inkomstbringande, men vem vet, kanske Theorin blir en ny Ajvide Lindqvist så småningom? Oavsett tillhör Bensamlarna den senare kategorin i hans författarskap.

Handlingen kretsar kring Karl som jobbar på ett äldreboende. För att dryga ut sin egen inkomst stjäl han systematiskt från de gamla. Inte mycket, utan istället små men dyrbara föremål som ingen saknar. Men så, den dag när han precis ska håva in resultatet från mängder av småbrott händer något som gör att han måste ta till drastiska metoder för att nå den rikedom han så hett eftertraktar. Metoder som för honom till en plats där ingen levande varit förut.

Bensamlarna är en liten trevlig e-bokspärla som jag varmt rekommenderar alla som har en stund över. Jag har svårt att tänka mig något mer meningsfullt sätt att spendera sträckan T-Centralen - Jakobsberg än att läsa ut denna novell.

De väsen som anats i Theorins böcker får här komma fram mer på allvar. Det blir en skön symbios mellan folklore och faktiskt lite Lovecraft.