Jag läste Hobbiten första gången när jag var 12. Redan innan var jag hyfsat bevandrad inom fantasy-genrens underbara värld. Som jag minns det tyckte jag om Hobbiten (då i en annan översättning) och fortsatte därför att läsa Tolkiens superepos: Ringarnas herre.
Att läsa om Hobbiten var lite av en chansning, det var jag medveten om redan från början. En bok som jag gillade för drygt 28 år sedan, behöver inte nödvändigtvis vara bra idag. Tyvärr visade det sig att så var fallet. Tolkiens debut är seg, tråkig, träig och titt som tätt kliver författaren in på ett förnumstigt sätt i berättelsen. Jag tvingar mig framåt i berättelsen och häpnar över att jag faktiskt tyckte om denna stentrista berättelse en gång i tiden. Den enda ljusglimten jag hittar är kapitlet där Bilbo möter Gollum. Den passagen känns spännande och välskriven. I övrigt är Hobbiten en seg och väldigt trist historia.
När jag en gång spelade in en skiva med supergruppen Karpov, hade studioteknikern satt upp en skylt ovanför mixerbordet där man kunde läsa. "Man kan inte göra guld av kattskit!". Peter Jackson motbevisade denna skylt med bravur med hjälp av sin filmatisering av Hobbiten.
