Innan himlen faller

K G Johanssons novell Innan himlen faller påminner på många sätt om Karin Tidbecks roman Amatka. Världen är inte vad den var eller som man tror. Saker försvinner och förändras. 
   Där slutar dock likheterna. 
   K G Johanssons novell lyckas etablera sin världsbild på de första sidorna; ett mästarprov så gott som något. För mig definierar det kvalitén på en novell på många sätt. Känner du att du är i novellen efter de första sidorna, har författaren lyckats.
   När Julia sätter upp störar, på sin fars inrådan, för att få en varning innan himlen faller ner över dem köper jag Johanssons vision rakt av och vill bara ha mer. Det är oerhört vackert och välskrivet. 
   Samtidigt som berättelsen är skickligt skriven SF, är den även en hyllning till det skrivna ordet och dess oändliga makt.