Skulle någon be mig att beskriva mitt liv
från födsel fram tills idag skulle jag troligen lyckas med uppgiften ganska
väl.
Vissa minnen sticker dock ut mer än andra: när mina syskon föddes, när jag flyttat, när jag började skolan, de första taffliga försöken med första flickvännen, första fyllan, när jag träffade min fru och när mina barn föddes etc. etc.
Vissa minnen sticker dock ut mer än andra: när mina syskon föddes, när jag flyttat, när jag började skolan, de första taffliga försöken med första flickvännen, första fyllan, när jag träffade min fru och när mina barn föddes etc. etc.
Alla dessa minnen har betytt så pass
mycket för mig att min hjärna fortfarande kan datera när de inträffade och
ibland till och med återkalla hur det såg ut och luktade i rummet eller t.ex.
ute i skogen där händelsen inträffade.
Sett i detta ljus kan det te sig lite
märkligt att jag väldigt starkt minns en speciell julklapp julen 1987. Jag hade
då sen två år tillbaka varit rollspelare.
En hobby som började med ett
totalt magplask när jag med min enkelspåriga hjärna försökte spela rollspelsäventyret ”Sarkath Hans Gravvalv” som ett brädspel (med rollspelsregler…). Det löste sig senare och
jag klurade så småningom ut, tillsammans med mina vänner, hur det gick till att
spela rollspel.
En hobby som jag än idag 26 år senare håller väldigt högt trots
att jag inte längre utövar den.
Julen 1987 var speciell på så sätt att
ett nytt stort äventyr hade kommit ut till mitt favoritrollspel Drakar &
Demoner: äventyret Svavelvinter av Erik Granström. Av många hade detta
äventyr blivit milt uttryckt hypeat och det var bland annat därför jag så hett
och innerligt önskade mig just denna ”låda”. (För så konstigt var det på den
här tiden att det mesta man köpte i svensk rollspelsväg var förpackat i lådor.
Väldigt opraktiskt och än idag har jag inte riktigt förstått vitsen med denna
förpackningshysteri.).
Svavelvinter som sagt var. Julklapparna
delades ut denna jul år 1987 och när det inte fanns ett enda paket kvar under
granen och jag fortfarande inte fått mitt hett efterlängtade äventyr blev det
lite jobbigt. Efter några andäktiga sekunder sa då min far lite förnumstigt:
”Just det Erik, jag höll ju på att
glömma…(harkel, harkel)”
För att sen gå ut i inneförrådet och
hämta ut ett jättepaket stort som en större fågelbur.
Lite förbryllad öppnade jag raskt paketet
och till min stora lycka låg Svavelvinter längst ner i denna låda som mina
föräldrar så skickligt maskerat.
Resten av den julaftonen gick i läsandets
tecken. Där fanns något i detta äventyr som jag aldrig hade sett förut i Drakar
& Demoner. Där fanns otroligt spännande och komplexa karaktärer. Där fanns
en sekt som bodde mitt i den mest ogästvänliga av platser och inte minst fanns
där dolken Demens som jag omedelbart fattade tycke för. Överhuvudtaget lyckades
Erik Granström lyfta äventyrsstandarden till Drakar & Demoner som innan
Svavelvinter varit mycket av typen ”gå i grottor och dunka monster”.
Granströms
sätt att beskriva sin värld Trakorien och det sätt på vilket han befolkade den
kändes fräscht, nytänkande och framförallt väldigt genomtänkt. Det mesta som
rollspersonerna kunde möta fanns där med en tanke bakom.
Med stort intresse följde jag Granströms
fortsatta produktion inom rollspelsvärlden: Oraklets fyra ögon, Kristalltjuren,
Den femte konfluxen och inte minst Trakorien.
Allt han gav ut på Äventyrsspel ångade
berättarglädje och var genomtänkt in i minsta detalj.
Även när vi många år efter mina första tafatta
försök som rollspelare, drog igång en kampanj ute i Älvsjö hos min gode vän
Stefan, valde vi inget nytt äventyr. Nej, vi valde Granströms äventyr och
anlöpte Marjura med stor glädje.
”Quality never goes out of style!”, som
det så vackert heter på engelska.
Åren gick och jag träffade min högt
älskade fru. Ungefär samtidigt som hon väntade vårt första barn nådde mig
rykten om att Erik Granström skrivit en roman som skulle heta ”Svavelvinter”.
Sällan har jag väl känt mig så spänd inför ett boksläpp, som detta.
Boken kom till sist (ett extra exemplar
skickades till Stefan som då befann sig utomlands) och den motsvarade alla mina
förväntningar. Visst fanns många av mina favoriter kvar, men intrigen och
bakgrundshistorien i romanen Svavelvinter var mer intrikat än
rollspelsmodulen.
Nu drygt åtta år senare har jag läst om
Svavelvinter och om inte till fullo, så åtminstone aningens mer, förstått
komplexiteten i bokens uppbyggnad och hur delikat Granström sakta delger oss
dess uppbyggnad.
Handlingen kretsar kring den fryntlige
och inte alltför nogräknade köpmannen Baldyr Brummare och överste Praanz Da
Kaelve från den trakoriska säkerhetstjänsten som båda anlöper ön Marjura med
varsin besättning och med olika uppsåt.
Baldyr har rest till ön för att sälja
vapen. Praanz Da Kaelve har rest dit för att stoppa hans planer. Snart inser de
båda att mäktiga krafter är i rörelse på den lilla svavelproducerande ön.
Krafter som kan grusa och kanske till och med tillintetgöra deras planer.
På ön
finns även den mystiska shagulitersekten vars planer och strävanden korsar
huvudpersonernas vägar.
Sist men inte minst finns det även den något ledbrutne
och kvicksilverberoende draken Blatifagus på Marjura. I sin håla bidar han sin
tid. En tid som ska komma tidigare än han anat.
Alla dessa delar lyckas Granström sy ihop
till en vacker och oerhört läsvärd väv.
Trots Granströms många gånger krävande
prosa tappar jag aldrig lusten att fortsätta. Tvärtom triggar Granströms många
gånger säregna stil min läshunger.
Med saknad lämnar jag Marjura, som trots
sitt ogästvänliga klimat känns som en väldigt spännande plats.
Återstår att se om ön kommer att spela
någon ytterligare roll i kommande delar av krönikan om den femte konfluxen.
Hmm, just det, jag borde ju se till att läsa Slaktare små, den andra boken. Det har jag inte gjort än, trevligt att bli påmind. (Jag hittade precis din blogg via Bokbloggar.nu och började klicka omkring för att se vad du säger om en hel del böcker jag också har läst!)
SvaraRaderaErik Granström brukar synas bland sf- och fantasyfolk som träffas ibland här i Uppsala. Och han kommer på Kontrast, vår sf-kongress (alltså en helg med science fiction och fantasy, fast du har kanske koll på sånt -- ska du dit?) i början av oktober.
Kul att du hittade hit!
RaderaHar faktiskt inte läst "Slaktare Små" än. Tycker som du säkert förstår väldigt mycket om Granströms alster och tänkte därför vänta ett slag med denna lilla karamell.
"Kontrast" hade jag inte hört talas om, men det jag såg som hastigast på hemsidan verkar lovande. Återstår att se om jag dyker upp...