lördag 17 mars 2012

Svavelvinter


Skulle någon be mig att beskriva mitt liv från födsel fram tills idag skulle jag troligen lyckas med uppgiften ganska väl.
 Vissa minnen sticker dock ut mer än andra: när mina syskon föddes, när jag flyttat, när jag började skolan, de första taffliga försöken med första flickvännen, första fyllan, när jag träffade min fru och när mina barn föddes etc. etc.
Alla dessa minnen har betytt så pass mycket för mig att min hjärna fortfarande kan datera när de inträffade och ibland till och med återkalla hur det såg ut och luktade i rummet eller t.ex. ute i skogen där händelsen inträffade.
Sett i detta ljus kan det te sig lite märkligt att jag väldigt starkt minns en speciell julklapp julen 1987. Jag hade då sen två år tillbaka varit rollspelare
En hobby som började med ett totalt magplask när jag med min enkelspåriga hjärna försökte spela rollspelsäventyret ”Sarkath Hans Gravvalv” som ett brädspel (med rollspelsregler…). Det löste sig senare och jag klurade så småningom ut, tillsammans med mina vänner, hur det gick till att spela rollspel. 
En hobby som jag än idag 26 år senare håller väldigt högt trots att jag inte längre utövar den.


Julen 1987 var speciell på så sätt att ett nytt stort äventyr hade kommit ut till mitt favoritrollspel Drakar & Demoner: äventyret Svavelvinter av Erik Granström. Av många hade detta äventyr blivit milt uttryckt hypeat och det var bland annat därför jag så hett och innerligt önskade mig just denna ”låda”. (För så konstigt var det på den här tiden att det mesta man köpte i svensk rollspelsväg var förpackat i lådor. Väldigt opraktiskt och än idag har jag inte riktigt förstått vitsen med denna förpackningshysteri.).
Svavelvinter som sagt var. Julklapparna delades ut denna jul år 1987 och när det inte fanns ett enda paket kvar under granen och jag fortfarande inte fått mitt hett efterlängtade äventyr blev det lite jobbigt. Efter några andäktiga sekunder sa då min far lite förnumstigt:
”Just det Erik, jag höll ju på att glömma…(harkel, harkel)”
För att sen gå ut i inneförrådet och hämta ut ett jättepaket stort som en större fågelbur.
Lite förbryllad öppnade jag raskt paketet och till min stora lycka låg Svavelvinter längst ner i denna låda som mina föräldrar så skickligt maskerat.
Resten av den julaftonen gick i läsandets tecken. Där fanns något i detta äventyr som jag aldrig hade sett förut i Drakar & Demoner. Där fanns otroligt spännande och komplexa karaktärer. Där fanns en sekt som bodde mitt i den mest ogästvänliga av platser och inte minst fanns där dolken Demens som jag omedelbart fattade tycke för. Överhuvudtaget lyckades Erik Granström lyfta äventyrsstandarden till Drakar & Demoner som innan Svavelvinter varit mycket av typen ”gå i grottor och dunka monster”. 
Granströms sätt att beskriva sin värld Trakorien och det sätt på vilket han befolkade den kändes fräscht, nytänkande och framförallt väldigt genomtänkt. Det mesta som rollspersonerna kunde möta fanns där med en tanke bakom.
Med stort intresse följde jag Granströms fortsatta produktion inom rollspelsvärlden: Oraklets fyra ögon, Kristalltjuren, Den femte konfluxen och inte minst Trakorien.
Allt han gav ut på Äventyrsspel ångade berättarglädje och var genomtänkt in i minsta detalj.
 Även när vi många år efter mina första tafatta försök som rollspelare, drog igång en kampanj ute i Älvsjö hos min gode vän Stefan, valde vi inget nytt äventyr. Nej, vi valde Granströms äventyr och anlöpte Marjura med stor glädje.
”Quality never goes out of style!”, som det så vackert heter på engelska.
Åren gick och jag träffade min högt älskade fru. Ungefär samtidigt som hon väntade vårt första barn nådde mig rykten om att Erik Granström skrivit en roman som skulle heta ”Svavelvinter”. Sällan har jag väl känt mig så spänd inför ett boksläpp, som detta.
Boken kom till sist (ett extra exemplar skickades till Stefan som då befann sig utomlands) och den motsvarade alla mina förväntningar. Visst fanns många av mina favoriter kvar, men intrigen och bakgrundshistorien i romanen Svavelvinter var mer intrikat än rollspelsmodulen.
Nu drygt åtta år senare har jag läst om Svavelvinter och om inte till fullo, så åtminstone aningens mer, förstått komplexiteten i bokens uppbyggnad och hur delikat Granström sakta delger oss dess uppbyggnad.
Handlingen kretsar kring den fryntlige och inte alltför nogräknade köpmannen Baldyr Brummare och överste Praanz Da Kaelve från den trakoriska säkerhetstjänsten som båda anlöper ön Marjura med varsin besättning och med olika uppsåt. 
Baldyr har rest till ön för att sälja vapen. Praanz Da Kaelve har rest dit för att stoppa hans planer. Snart inser de båda att mäktiga krafter är i rörelse på den lilla svavelproducerande ön. Krafter som kan grusa och kanske till och med tillintetgöra deras planer. 
På ön finns även den mystiska shagulitersekten vars planer och strävanden korsar huvudpersonernas vägar. 
Sist men inte minst finns det även den något ledbrutne och kvicksilverberoende draken Blatifagus på Marjura. I sin håla bidar han sin tid. En tid som ska komma tidigare än han anat.
Alla dessa delar lyckas Granström sy ihop till en vacker och oerhört läsvärd väv. 
Trots Granströms många gånger krävande prosa tappar jag aldrig lusten att fortsätta. Tvärtom triggar Granströms många gånger säregna stil min läshunger.  
Med saknad lämnar jag Marjura, som trots sitt ogästvänliga klimat känns som en väldigt spännande plats.
Återstår att se om ön kommer att spela någon ytterligare roll i kommande delar av krönikan om den femte konfluxen.

2 kommentarer:

  1. Hmm, just det, jag borde ju se till att läsa Slaktare små, den andra boken. Det har jag inte gjort än, trevligt att bli påmind. (Jag hittade precis din blogg via Bokbloggar.nu och började klicka omkring för att se vad du säger om en hel del böcker jag också har läst!)

    Erik Granström brukar synas bland sf- och fantasyfolk som träffas ibland här i Uppsala. Och han kommer på Kontrast, vår sf-kongress (alltså en helg med science fiction och fantasy, fast du har kanske koll på sånt -- ska du dit?) i början av oktober.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du hittade hit!

      Har faktiskt inte läst "Slaktare Små" än. Tycker som du säkert förstår väldigt mycket om Granströms alster och tänkte därför vänta ett slag med denna lilla karamell.

      "Kontrast" hade jag inte hört talas om, men det jag såg som hastigast på hemsidan verkar lovande. Återstår att se om jag dyker upp...

      Radera