Satte mig ned i slutet av förra veckan för att sjunka in i den och ta del av intriger på en annan kontinent.
Upplägget känns klassiskt: man i kris möter vacker kvinna. Vacker kvinna försvinner. Man i kris bestämmer sig för att leta upp henne.
En förmodligen fullt fungerande intrig, men redan i bokens inledningen tycker jag att det haltar. Beskrivningarna av kladdiga träskivor känns viktigare än huvudpersonen. Attraktionen som leder till att bokens huvudperson Martin börjar leta efter den försvunna antropologen Nadine känns konstlad.
Det som stör mig mest är dialogen. Allt som oftast haltar den och känns alltför konstruerad. De ultrahårda CIA-männen sitter i samma rum, men de kastar bara ur sig repliker i luften. Inte till varandra.
En bit in i boken måste jag ge upp. Det kan vara texten, det kan vara genren. Jag vet inte. Oavsett är detta ingen bok för mig.
All vinst från boken skänker Christian Unge till Läkare utan gränser. Ett oerhört vackert och bra initiativ!
Förhoppningsvis hittar denna bok ut till andra som kan uppskatta den mer. Den är för andra, men inte för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar