torsdag 6 december 2012

Riddarna runt det runda bordet


Sommaren 1990 var jag med om något stort. Tillsammans med min kusin Anders var jag då ledare på ett rollspels/lajvläger anordnat av Västerås stift på Finnåkers kursgård. Omständigheterna till varför just jag blev utvald minns jag inte. Kanske var det för att jag och Anders spelat mycket rollspel tillsammans under vår uppväxt?
   Vad jag dock minns är den underbara episod när alla ledarna är samlade i Mjölnargården på Finnåkers kursgård och Len Howard, grundaren och själva hjärnan bakom lägret konstaterar med sin sköna engelska accent: "Nu är nästan alla här, nu väntar vi bara på Erik Horred...!". Jag vinkade lite försynt med handen och påpekade att denna "Erik Horred" faktiskt var jag.
   Därefter blev det rundvisning och en spänd väntan på Seregon: ett lajvgille från Tolkiensällskapet Forodrim. Seregon var dem som ansvarade för lajvdelen av lägret och anordnade en slags lajv-stig med temat "Riddarna kring det runda bordet" för lägrets yngre deltagare.
   När Seregon väl dök upp på Finnåkers kursgård och vi ledare fick springa runt på gräsplanen framför herrgården och dunka på varandra med boffervapen, var total lycka. En lätt skymning hade lagt sig över Finnåker och lyckan över att leva sig in i svärdsduellerna tillsammans med de äldre från Seregon var magisk!
   Trots att Seregon inte riktigt räknat med det stora antalet deltagare avlöpte lajvstigen utan några större problem. Där fanns en stor mäktiga riddare i skogen och lägerdeltagarna fick även träffa Morgan Le fay, kung Arthurs syster.
   Jag var 17 år den sommaren och minns fortfarande mycket av det vi gjorde på lägret och hur underbart enkelt och bra allting kändes. 
   När jag sen åkt hem från lägret avslutades tyvärr min kontakt med Finnåkers kursgård. Jag vet att Len Howard flyttat dit och numera fungerar som någon slags hustomte. I övrigt har jag inte längre någon koppling till platsen. 
   Men så hörde Pelle av sig, som är gift med en av mina fastrar, och berättade om att en bok kommit ut som jag kanske var intresserad av? Boken handlade om Camelot, en ungdomsförening för rollspel och lajv inom Svenska kyrkan som bildats 1992. Med anledning av föreningens 20-års jubileum skrevs boken Riddarna runt det runda bordet, en bok om att hitta hem av Erik Holmdahl, Nina Knutsson och Amelie Rother-Schirren.
   Att läsa boken blev för mig en stor ögonöppnare. Visst hade jag hört talas om föreningen Camelot, men jag hade nog aldrig förstått vidden och styrkan i det som startade på det läger där jag själv var ledare 1990.
   Uppenbarligen hade Len Howard tillsammans med några deltagare från det första lägret, 1992 bildat ungdomsföreningen Camelot och därefter varje år träffats två gånger om året under en vecka för att arrangera lajv, för att spela rollspel och inte minst för att umgås.
   Riddarna runt det runda bordet berättar föreningens historia med hjälp av avstamp i olika lägerdeltagares upplevelser av sitt första möte med Finnåker och Camelot. Givetvis får även Len Howard ta en stor plats som den förgrundsgestalt han varit och troligen till stor del fortfarande är. Len gick nämligen i pension och blev därmed tvungen att lämna över det övergripande ansvaret för Camelot till styrelsen och anställda inom Västerås stift.
   En del av boken behandlar även den hätska debatt som rasade under nittiotalet om sambandet mellan rollspel och ungdomsvåld. På fredligt och ett upplysande sätt försökte då Len Howard informera rollspelsmotståndarna om vad det var ungdomarna sysslade med ute på Finnåker. Men som så många gånger förr var inte motståndarna intresserade av att lyssna. Ett slags kulmen uppnåddes när Howard liknades vid Heinrich Himmler av författarna till rollspelsmotståndarnas bibel De övergivnas armé
   Riddarna runt det runda bordet är främst en minnesbok för alla vuxna och barn som varit med runt skapandet av föreningen Camelot. För alla dem som kämpat för föreningen och dess överlevnad. Men boken är även ett dokument över hur ett glödande intresse skapar något vackert och unikt runt Finnåkers kursgård. En plats där alla accepteras och alla mår bra. Sett ur den synvinkeln skulle den passa utmärkt som kurslitteratur för Svenska kyrkans grundkurs.

Just det, en sak till... För dem som är intresserade återfinns jag på sidan 34 i Riddarna runt det runda bordet. Näst längst ut till höger återfinns en 17-årig Erik Horned i en märklig pose. Ack ljuva ungdom!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar