Serafers drömmar är Ola Wikanders debut som fantasyförfattare. Han har tidigare bland annat skrivit I döda språks sällskap, en essäsamling som blev Augustnominerad 2006.
Handlingen i Serafers drömmar kretsar kring serafen Kwanzo, en slags ängalik varelse med högt utvecklade förmågor. Kwanzo är general för kung Thomasin du Malaks serafstyrkor i riket Dômweld. Tillsammans med sin gode vän, tillika underlydande kapten Ambrogael strider han mot vadhelst kung Thomasin vill ha undanröjt.
Med sina brinnande vingar och en läkeförmåga långt bortom den mänskliga är seraferna ett mäktigt och fruktat vapen i kung Thomasin du Malaks armé. Många hävdar att de är oövervinnerliga.
När Kwanzo och Ambrogael beordras att hämta ett föremål från Nearcha, ett föremål som rör sig inne i sin glasbehållare i samma stund som Kwanzo lämnar över det till sin konung, ändras det som en gång varit och den en gång blint lojale serafgeneralen börjar tvivla på sin härskares intentioner.
Dessutom har den person som troligen kunde hjälpa Kwanzo i hans sökande efter sanningen: Doktor Cardano, mystiskt försvunnit.
Tillsammans med Ambrogael och bibliotekarien Nymwë ger sig Kwanzo ut på en resa för att hitta sitt ursprung och söka svaret på innehållet i det mystiska föremål han tillsammans med sina serafer erövrat från Nearcha.
Den värld Wikander byggt upp, som bäst kan liknas vid ett tekniskt avancerat europeiskt 1700-tal, känns gedigen och hållbar. I många av inledningsscenerna får jag starka bilder i mitt inre vilket för mig innebär ett gediget hantverk.
Men trots ett gediget arbete finns det brister i Serafers drömmar. Dialogen lyfter väldigt sällan och känns ofta som ett nödvändigt ont innan nästa scen kan presenteras. Wikander räds inte mycket när det gäller språket, det har han bevisat för världen ett flertal gånger. Troligen finns det inte ett enda grammatiskt fel i hela boken. Men dialogen engagerar mig inte och trots Kwanzo och Ambrogaels komplexa förmågor och uppväxt känns de tomma och ganska trista.
Jag bugar och bockar inför ett gediget världsbygge och ser fram emot del 2 i serien, där Wikander troligen filat mer på sina karaktärer och dialog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar