onsdag 18 januari 2012

Myrddin


I somras ringde min svärfar till mig och frågade om jag hade läst den svenska fantasy/historieboken Myrddin av Claes Reimerthi? Förvånat svarade jag honom att jag inte ens hade hört talas om boken (jag brukar ha ganska god koll…), men att jag gärna läste den när han var klar. 
Efter vårt samtal googlade jag på boken och insåg att en av anledningarna till att jag missat den, var att den kommit ut på det förhållandevis lilla förlaget Ekholm & Tegebjer. Ett förlag troligen utan stora resurser att avsätta pengar till reklam, men med en sjusärdeles god smak (skulle det senare visa sig). 
En tid senare fick jag sen Myrddin i handen, en rejäl bok helt i paritet med Harry Potter i tjocklek. På tal om unge herr Potter har båda dessa böcker en hel del gemensamt, inte minst det faktum att att de båda delar omslagstecknare, eftersom Alvaro Tapia på egen hand målat de flesta svenska Harry Potter omslag, men på omslaget till Myrrdin och den sista Harry Potter-boken samarbetat med Peter Bergting
Huruvida dessa sammanträffanden är en slump eller ett smart trick för att hitta till rätt sorts läsare låter jag vara osagt.
Berättelsen i Myrddin kretsar kring den unge Arthur som evakueras från London under andra världskriget. Av rädsla för att mista sin son väljer Arthurs mor att skicka honom till sin bror Danny som bor i den lilla by Ravenscar. Danny jobbar på en internatskola som under sommaren är öde och därför har gott om plats för Arthur. 
Redan på väg från tågstationen till den skola som under sommaren ska bli hans tillfälliga hem åker Arthur och Danny förbi Cair Myrrdin, ett torn under vilken den mäktiga trollkarlen Merlin sägs ligga begravd.
   Sommaren som sen följer blir en sommar fylld av äventyr, nya vänner, övernaturliga väsen och ond bråd död. Händelser där ofta Cair Myrrdin spelar en stor roll.
Mot sin vilja dras Arthur och hans nyfunne vän Ben in äventyr där slutet kommer vara avgörande för självaste England.
Claes Reimerthi skriver sig raskt och ledigt igenom de mest krångliga skeenden i denna bok. Hans sätt att behandla språket imponerar på mig. Någon gång blir det lite för omständigt, men oftast lyckas han faktiskt med den stora bedriften att balansera mellan genrerna historia, fantasy och realism. 
Som lärare gick jag då och då igång under läsandet och såg möjligheter till spännande temaarbeten i skolan: att läsa denna bok tillsammans med eleverna samtidigt som man läser om andra världskriget skulle troligen bli mycket givande.
Jag både hoppas och tror att Claes Reimerthi i framtiden kommer att förgylla Sverige med fler (ungdoms)romaner!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar