Nu drygt två år senare har hon omarbetat denna novell och gett ut den som e-bok med hjälp av MIX-förlag och det är bra. Mycket bra till och med.
Dagboksformen skänker en stark trovärdighet till denna 34 sidor långa (på min iPad mini...) och mörka novell.
En ung fiskarhustru med ett litet barn bosatt på en ö väntar hem sin man från hummerfiske, men det dröjer innan han kommer hem och i väntans leda och oro funderar kvinnan över vad som kan ha hänt maken. Tankarna kretsar även kring de drömmar hon har om ett hav med en havsbotten täckt av sjögräs och slemmiga stenar: undervattenstankar som vägrar lämna henne ifred.
Till sist återvänder maken Arvid, men är han densamma som en gång lämnade henne för hummerfisket?
Jag anser att en god novell ska vara som ett litet snitt i en större historia; en munsbit av den mest himmelska kaka du kan tänka dig. Lite elakt uttryckt ska en bra novell lämna dig frustrerad och inte tillfredställd. Frustrerad över känslan av att ha fått något gott och bra, men inte få mer. Helena Dahlgren lyckas i Kallelsen med just detta konststycke.
Och visst anas Lovecrafts anda där i bakgrunden. Ett påtagligt men ändå ogripbart hot som ständigt hotar att ta över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar