De Vassa Tändernas Skog

Inom skräckgenren finns det några subgenrer som jag tycker väldigt mycket om. En sådan är de som handlar om en zombieapokalyps. Framförallt de nya filmer där zombierna rör sig snabbare och därmed är farligare (som i 28 days later). Visst är t.ex. Romeros zombie-filmer lite småläskiga, men också något skrattretande när zombierna hasar efter huvudrollsinnehavarna i kryp-tempo samtidigt som de stönar och längtande sträcker ut händerna. Det blir liksom inte lika läskigt när man kan GÅ för att undkomma monstren.

Subgenren har fått något av en revival i och med att seriemediumet valt att ta sig ann ämnet. ”The Walking Dead” är en av de mest kända serierna inom ämnet. Serien filmatiserades förra året och blev en alldeles utmärkt TV-serie i sex delar. Nyligen blev det även klart att det blir en fortsättning på 13 delar! Efter att ha sett säsong 1 av TWD och blivit smått begeistrad ville jag fördjupa mig inom ämnet. Det föll sig då ganska naturligt att läsa ”De Vassa Tändernas Skog” när den dök upp hos Adlibris.

Att ge sig i kast med att överföra zombie-konceptet till bokform, känns spontant väldigt galet och naivt. Zombie-filmerna är i sin uppbyggnad väldigt enkla och extremt visuella: känslan av det inte finns någonstans att gömma sig från ett hav av vaggande zombier dominerar liksom känslan av att man när som helst kan bli tvungen att döda sin bror eller syster eftersom de blivit smittade och vill bita dig i halsen istället för att umgås. Ändå drar sig inte Carrie Ryan för att ta sig ann ämnet och hon gör det bra.

Styxx Fantasy har inte sparat på krutet när det gäller ”De Vassa Tändernas Skog”. Omslaget känns påkostat och de svärtade kanterna lockar till läsning.

Handlingen kretsar kring Mary som lever i en staketomgärdad by mitt i De vassa tändernas skog. Dag och natt kretsar de oheliga runt staketet i jakt på levande att infektera.

I byn härskar Systerskapet oinskränkt. Följer man deras order och levnadsregler överlever man.

Trots en trygg och väl inrutad tillvaro drömmer Mary om Havet och om ett liv bortom byn och stängslen. Även fast det finns faror lockar det som finns utanför den lilla värld som byborna och Systerskapet byggt upp.

Carrie Ryans bok var för mig en spännande bekantskap om än inte så läskig som jag hoppats. Någorlunda konsekvent utelämnar Ryan de riktigt saftiga beskrivningarna. Ett berättargrepp som visserligen låter min egen hjärna gå på högvarv, men samtidigt gör berättelsen mindre läskig. Ändock tycker jag väldigt mycket om denna bok. Inte minst för valet att placera zombier i en skog. Snacka om att tänka utanför lådan! För visst är det minst lika läskigt med zombier som jagar huvudpersonerna i en skog istället för i stadsmiljö.

Valet av plats gör även att boken får en lätt fantasy-touch, snarare än zombieapokalyps. Low-tech känslan gör hotet mer överhängande och allenarådande. När boken var färdigläst hade jag faktiskt svårt att bestämma mig för i vilken genre jag ville placera den. Ett gott betyg om något. Allt som bråkar och inte beter sig som man förväntar sig tycker jag är spännande och intressant.